Äntligen, äntligen! Efter 10 veckor med kostcoachning har jag unnat mig en underbar mongoliskbuffé. Det var så himla gott och med bäst sällskapet, Alexandra, Martin och Viktor.

Det började med att Alex hade soppatorsk i bilen så hon svängde bara förbi sin pappa för att hämta "räsern". 30 minuter senare rullar hon och Martin in med en 31 år gammal Porsche, haha. Ingen servo så männen från baksätet fick hjälpa till att svänga ibland.

Väl framme blåste det storm, men solen sken så vi hårdingarna som vill trotsa vintervädret, jag och Martin, gick där utan jackor. Det fick vi så klart sota för när vi två timmar senare kliver ut från Kinamuren. Det blåser fortfarande storm, men solen har gått ner- svinkallt!
När vi kom fram till bilen fick Alex sin present, en söt nalle och en navelpercing. Mohaha. Alex har nämligen pratat om länge att hon ska ta hål i naveln, så nu måste hon!

Efter att ha brummat en stund med denne otroligt gamla bil svänger vi in på Max vid Marieberg, Alex är törstig, slutar inte där utan glass och cola beställs, tur att de han smälta maten i 20 minuter, grabbarna i baksätet.
Väl hemma hämta vi Ottisen hos pappa och han blir alltid överglad att se oss, spelar ingen roll om det gått fem minuter eller två timmar, lille gubben (hunden alltså). En liten kisspromenad och nu stupa i säng.

Natti Natti

Jossan

Träning, så underbart. Har tränat genom hela kroppen idag, ialla fall så gått det går. Blir förvånad att det finns kvar lite kondis och styrka efter två-tre veckors uppehåll. Får inte anstränga mig för mycket så det bildas pedalsyra, som min gipsteckniker säger. För svettas jag så kan gipset luckras upp. Jaja, träna gör jag med måtta nu. Varför vill jag ut och spring när jag inte kan? Jag dör ju av att hoppa 15 min på kryckor och ändå vill jag ut och springa? Tror jag blivit slut i huvet efter allt stillasittande.

Jag längtar verkligen tills jag kan ta långa promenader med detta yrväder på bilden. Så fort jag inte är stilla så är det lek tror Otto, så han kommer med sin leksak och så skäller han tills jag busar med honom. Han är inte dum för han vet att jag kommer ge honom uppmärksamhet på något vis och arg kan man inte vara med än någon sekund på denna underbara hund! Han fick en ny leksak av Ullis igår, en ekorre som har pip i svansen. Otto ligger och tuggar just på pipet hela tiden, tur att man lär sig att stänga av vissa ljud. Klart att han ska få ha sin ekorre, han sover med den just nu.

Ha det bäst

Jossan